Ta tag i sig själv.
Såg mig själv på håll i ett stort skyltfönster idag. Den synen var inte trevlig. Jag är inte nöjd med hur jag ser ut just nu. Varför har jag låtit det gå såhär långt och varför ska det vara så förbannat svårt att ta tag i det?
Jag väger mer nu än vad jag gjorde i höstas. Det är så lätt att skylla på en massa saker som problem med knäet, jag gick upp när jag slutade amma, att jag inte har tid mm.
Sanningen är ju att jag egentligen har tid. Jag skulle kunna träna nu, istället för att sitta och skriva det här. Knäet är det bara jag själv som kan få bättre med just träning. Och skylla på amning? Skyll på ett sockerberoende istället...
Jag är inte ute efter att bli pinnsmal. Jag vill må bra, både psykiskt och fysiskt och det gör jag inte nu. Psykiskt dåligt av att inte kunna ha hälften av kläderna i garderoben och av att se mig själv i spegeln. Fysiskt dåligt främst pga. att jag har ont i fötterna. Det kom i samband med graviditeten och har inte blivit bättre. Jag förknippar det med min övervikt och hoppas det ska bli bättre med en viktnedgång. Jobbigt att känna sig begränsad i lek med Ellen för att det är obekvämt att t.ex sitta på golvet.
Jag vet inte hur många måndagar jag har tänkt att idag börjar mitt nya liv. Det håller oftast till lunch, sen är det kört. Jag vill hitta en livsstil som är hållbar för mig. Jag vill inte behöva utesluta något helt, men hitta en bra balans.
Jag måste nu hitta motivationen och viljan. Är det på måndag jag ska köra igång?