Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Gravid, Vardagsbetraktelser / Permalink / 0
I torsdags kväll upptäckte jag att jag var bortdomnad i vänster stortå och en bit upp på foten med en lätt brännande känsla upp i benet. Kände även lite domningar på utsidan av vänster överarm. Tänkte att det berodde på att jag hade gått mycket under dagen och nu låg med benen i högläge. När jag vaknade under natten var det kvar, även på morgonen när jag gick upp. Började fundera på om det kunde vara en propp, men såg eller kände inga andra tecken på det.
 
Ringde till barnmorskan som tyckte jag skulle ringa till förlossningen så kunde jag få kontakt med läkare på en gång. Fick tid på förlossningens bedömningsmottagning kl 13. Väl där gjorde man ett CTG, kollade blodtryck och temp. Allt såg bra ut. Fick träffa doktor som rätt fort avfärdade misstanken om en propp.
 
 
Fick remiss till neurologen, men var tvungen att gå till medicinakuten för att få träffa neurologjour. Där blev väntan lång. Men till slut togs det lite prover och jag fick till slut träffa neurologen som gjorde en grundlig undersökning. Han misstänkte ev någon infektion som tryckte på nerver, men det var för tidigt att säga något än. Jag skulle avvakta under helgen och var domningarna fortfarande kvar måndag/tisdag ska jag kontakta neurologmottafningen för att ev göra en lumbalpunktion (ryggmärgsprov). 
 
Idag är det söndag, jag har fortfarande domningar i vänster stortå och lite ovanpå fotryggen, känner ingenting upp i benet eller i armen. Annars mår jag bra om man bortser från de övriga graviditetskrämporna. I morgon tar vi nya tag!
Till top